glädjetårar
Trots att jag inte sett Hans ansikte kunde jag inte hålla tillbaka leendet när jag hoppade av planet. När jag väl såg att Han stod där, lutad mot en pelare med sitt finurliga leende gick jag fram till Honom, släppte det jag hade i händerna och svepte in i hans famn. En obeskrivlig känsla.
zakynthos 2007
zakynthos 2007
Kommentarer
Trackback
